Vad är dessa människors problem? Vad kan driva en människa att attackera ett helt normalt förldrapar på det här sättet? Visst måste det vara en egen, dålig självkänsla? Visst måste man känna sig som en misslyckad förälder, när man har ett sånt skriande behov att rättfärdiga sitt eget barnahanterade på det där sättet? Visst vill man dra uppmärksamheten från sina egna fel och brister när man skriker och pekar på andra? Jag tror och litar på andra människors förmåga att ta väl hand om sina barn.
Det finns bara två saker, förutom ren misshandel eller farlig försumlighet då såklart, som jag ser många föräldrar göra, som jag tycker är Nej Nej. Och det är för att jag snappat upp det i mitt jobb, där vi ibland berör små barns behov av bekräftelse och struktur.
1. Ensam förälder promenerar med barn i sittvagn och kallpratar med polare i mobilen.
Alltså, jag tycker faktiskt att om barnet är stort nog för sittvagn, så kan man ägna den tiden åt barnet och ge fan i polarna en stund. Det finns så mycket i omgivningen man kan prata med barnet om. Peka och prata. Ska det vara för mycket begärt?
2. Barnet är vänt framåt i sin sittvagn, en lördag på stan.
Det kanske är roligt för de lite äldre barnen, men de som är runt ett år behöver tryggheten i att se sina föräldrar, de har inget behov av att överösas av myllret ute på stan.
Så, nu har jag sagt det.
Svårare än så här är det inte... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar