torsdag 20 augusti 2009

Facebook-frossa

Ända från starten har jag varit en ivrig facebook-motståndare. Jag har vettskrämt lyssnat till vänners och kollegers lyriska beskrivning av detta fantastiska internetpåhitt. Tänkt att det handlar om masspsykos. Vänt dem ryggen och sagt Nej nej, det där är ingenting för mig.

Jag kanske är jättetråkig och helt ovanlig, men jag har ingen lust att hålla koll på vad kreti och pleti i min nuvarande och dåvarande bekantskapskrets sysslar med hela tiden. Jag har inget som helst behov av att skicka små hälsningar hit och dit så att "alla" kan se, jag använder mail när jag vill nåt. Kort sagt får jag lite klåda av det här behovet som folk skapat sig, att de måste synas och höras överallt. Eller vad det nu är frågan om? En rädsla att bli bortglömd kanske? En sjuklig nyfikenhet angående vad andra gör?

Nåväl, i vintras flyttade en gammal vän till USA, och hon ville att vi skulle hålla kontakt via t.ex Facebook. Jag tvekade länge, men så uppmuntrade min svägerska mig att ta tag i det, hon bedyrade att man kunde vara lite "hemlig" om man ville det, att man inte behövde tacka Ja till alla vänförfrågningar om man inte ville osv, och det var så himla bra så...

Så jag gick med. Sökte upp min vän i USA och skickade vänförfrågan. Så långt allt väl.

Men de följande dagarna började det dimpa ner mail från Facebook, med direktlänkar till personer som skickat vänförfrågningar till mig. Jag var dels förvånad över att dessa personer nosat rätt på mitt namn, dels irriterad över att jag inte kunde låta det hela bero, bara, utan att jag kände ett tvång att acceptera. Jag ville ju inte verka nonchalant.

Så, efter kanske 30 såna där mail kröp det fram att det inte alls var dem som hade nosat upp mig, det var min svägerska som hade lekt kopplerist. Hon, som jag så noga hade förklarat min inställning för. Förbannade intelligensbefriade nolla!

Jag var så otroligt irriterad. Funderade i ett par dagar men avslutade sedan kontot och tänkte att jag får hålla kontakt med min vän i USA via Skype istället.

Men så igår mailade min vän i USA och frågade om jag inte skulle aktivera kontot igen, så jag skulle kunna titta på alla bilder från deras nyinköpta hus? Såklart jag ville se såna bilder! Sagt och gjort, jag aktiverade kontot. Klickade in mig på själva startsidan, där man kan se vad alla ens vänner pysslat med på sistone.

Och där är hon, svägerskan. Hon kommenterar en gemensam bekants profilbild och avslutar med "Kramiz".

Alltså, vuxna 41-åriga människan... Jag måste avsluta kontot igen, jag står inte ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar