Surrealistiskt mitt i natten

Natten till igår vaknade jag kvart i två av att jag hostade. Jag är lite förkyld och hosta brukar ju som bekant vara värst på natten. Jag blev klarvaken och slog på TV:n i sovrummet. Det var kanal 3 som var på och jag slutet på Drew Carey Show. Så långt allt väl.

Sedan började en film. "The Brown Bunny" med Vincent Gallo. Första scenen pågick säkert 5 minuter och visade ett motorcykellopp. Runt runt körde de, inget hände. Mycket skumt. Sedan fick man se Vincent Gallo köra bil, stöta på en tjej i en butik, lura med sig henne och sedan sticka ifrån henne. Konstig dialog, konstiga närbilder, skum känsla i hela filmen och jag tänkte "vad ÄR detta för B-rulle?".

Sedan slumrade jag till och vaknade till i slutet av filmen. Till min stora chock fick jág då se detta: Ett äkta blow job.

Jag blev naturkligtvis klarvaken igen, och var ju tvungen att väcka maken också:
"KOLLA! DET ÄR PORR PÅ TREAN!"

Tänk när två seriösa skådisar gör sitt jobb och går med på att det i det ska ingå äkta sex. Att de ska göra det med varandra. Jag fattar inte hur de fixar det!

På morgonen trodde jag att jag hade drömt, men det hade jag alltså inte. Herregud.












Chloe Sevigny och Vincent Gallo, typ modiga eller nåt.

Allt är tillåtet i konstens namn?

Nu åtalas Anna Odell för sitt konst-iga tilltag på Liljeholmsbron.

Varför envisas man med att kalla detta för konst? Det är en provokation, ett försök att starta debatt, en brandfackla.

Men inte fan är det konst.

För övrigt har jag aldrig fattat om hon verkligen lyckades visa det hon ville? För jag antar att hon ville visa att samhället, vården, inte fungerar. Att det sysslas med övergrepp. Och det har hon förbanne mig inte lyckats visa.

För hur tänkte hon att de skulle göra med henne, då? Om inte exakt som de nu gjorde?

Föredömliga medmänniskor, föredömliga poliser, föredömlig vårdpersonal.

Platt fall, Anna Odell. Och lär dig skillnaden mellan konst och ifrågasättande, gärna.

Facebook-frossa

Ända från starten har jag varit en ivrig facebook-motståndare. Jag har vettskrämt lyssnat till vänners och kollegers lyriska beskrivning av detta fantastiska internetpåhitt. Tänkt att det handlar om masspsykos. Vänt dem ryggen och sagt Nej nej, det där är ingenting för mig.

Jag kanske är jättetråkig och helt ovanlig, men jag har ingen lust att hålla koll på vad kreti och pleti i min nuvarande och dåvarande bekantskapskrets sysslar med hela tiden. Jag har inget som helst behov av att skicka små hälsningar hit och dit så att "alla" kan se, jag använder mail när jag vill nåt. Kort sagt får jag lite klåda av det här behovet som folk skapat sig, att de måste synas och höras överallt. Eller vad det nu är frågan om? En rädsla att bli bortglömd kanske? En sjuklig nyfikenhet angående vad andra gör?

Nåväl, i vintras flyttade en gammal vän till USA, och hon ville att vi skulle hålla kontakt via t.ex Facebook. Jag tvekade länge, men så uppmuntrade min svägerska mig att ta tag i det, hon bedyrade att man kunde vara lite "hemlig" om man ville det, att man inte behövde tacka Ja till alla vänförfrågningar om man inte ville osv, och det var så himla bra så...

Så jag gick med. Sökte upp min vän i USA och skickade vänförfrågan. Så långt allt väl.

Men de följande dagarna började det dimpa ner mail från Facebook, med direktlänkar till personer som skickat vänförfrågningar till mig. Jag var dels förvånad över att dessa personer nosat rätt på mitt namn, dels irriterad över att jag inte kunde låta det hela bero, bara, utan att jag kände ett tvång att acceptera. Jag ville ju inte verka nonchalant.

Så, efter kanske 30 såna där mail kröp det fram att det inte alls var dem som hade nosat upp mig, det var min svägerska som hade lekt kopplerist. Hon, som jag så noga hade förklarat min inställning för. Förbannade intelligensbefriade nolla!

Jag var så otroligt irriterad. Funderade i ett par dagar men avslutade sedan kontot och tänkte att jag får hålla kontakt med min vän i USA via Skype istället.

Men så igår mailade min vän i USA och frågade om jag inte skulle aktivera kontot igen, så jag skulle kunna titta på alla bilder från deras nyinköpta hus? Såklart jag ville se såna bilder! Sagt och gjort, jag aktiverade kontot. Klickade in mig på själva startsidan, där man kan se vad alla ens vänner pysslat med på sistone.

Och där är hon, svägerskan. Hon kommenterar en gemensam bekants profilbild och avslutar med "Kramiz".

Alltså, vuxna 41-åriga människan... Jag måste avsluta kontot igen, jag står inte ut.

Reklam jag avskyr

Titta hur hon ler konstant, och hur hon riktar blicken mot taket som om hon när som helst skulle brista ut i sång. Och ingen människa i andra änden hinner ställa några frågor för hon levererar sina svar med en sekunds mellanrum.
Jag har varit inne på Mekonomen, det finns ingen sån där där. Alla har skitiga overaller och ingen använder läppglans.


Och så det här med VitaePro...

Här ser vi en "fysioterapeut" (vad det nu är, i vanliga fall brukar de kallas "sjukgymnaster"), som under stoooor koncentration försöker se till att kvinnan i diagonallyftet har exakt rätt nivå på sitt ben. Vad försöker han åstadkomma? Ingen "fysioterapeut" i hela världen fattar vad han sysslar med.

Ibland klarar man inte att sitta kvar i soffan.

Mymlans bloggtema - pengar

(Länk till Mymlan.)

Tar småleende del av Alexandra Rapaports lönespec och kommentarerna därtill. (Särskilt tack till Herbert Adal som fick mig att skratta högt!)
Jag antar att Rapaport med detta inlägg ville visa att hon som kulturarbetare och anställd på Dramaten inte alls tjänar några jättesummor?

Nä okej, det var ingen jättesumma. Men inte var det ju dåligt heller, särskilt när man betänker att hon (och hennes kollegor) säkert har tid för andra uppdrag som genererar pengar, i agendan.

Nog om det. Jag vill hellre belysa frågan nödvändigt arbete vs.... ja icke nödvändigt arbete, då.

Jag har en bekant som jobbar inom Handels, en stor och framgångsrik butikskedja. Ofta när vi träffas pratar han om detta jobb med sådant engagemang att man lätt kan tro att han tror att det inte finns något viktigare jobb i hela världen. Han ter sig uppslukad och förblindad. Han har klättrat på karriärstegen inom företaget och tjänar bra mycket mer än Alexandra Rapaport. Han har ingen högre utbildning än gymnasiet.

Själv har jag gjort en 3-årig universitetsutbildning och arbetar inom sjukvården med funktionshindrade barn. Jobbar förstås nära läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer etc., och allas uppgift är att hjälpa människor eller till och med rädda livet på dem. Tills alldeles nyligen hade jag 21500:-/månad, men i senaste revisionen kom jag upp till 23000:-/månad, HURRA!

Ta Maslows behovstrappa:













Enligt den så befinner sig jag och mina gelikar på nedersta trappsteget. Jag gissar att de flesta av oss är avlönade av kommun och Landsting, och det vet väl de flesta ungefär hur stor del av tårtan de arbetsgivarna får sig tilldelade av skattekakan, för att bl.a kunna avlöna sina anställda?

Sen, när människan har de där första tre trappstegen tillgodosedda, uppstår nya behov. Såsom uppskattning och självförverkligande. Där nånstans anser jag att kulturarbete och lyxvaruförsäljning befinner sig. Men där är det också övriga invånares behov som betalar stor del av lönen. Jo jag vet att t.ex Dramaten-anställda har löner baserade på skattemedel, men om ingen enda människa ville se på film och teater någonsin, skulle inte yrket existera. Och det är när människor passerat de där första trappstegen, som de börjar sukta efter underhållning. Eller börjar tycka att de borde skaffa sig en snygg båt/bil/husvagn. Typ.

Samhället är ju sånt som vi har gjort det. Gemene man tycker inte att sjukvård är mer värt än så här. Översta trappsteget är för längesedan uppnått och därmed är trappan i det närmaste upp- och nervänd om man applicerar den i lönefrågor. Det är ganska sorgligt, men jag har ingen aning om hur man skulle kunna vända det rätt igen. Eftersom det verkar vara så här människor vill ha det?

Men så dumt, Erica Johansson

Tänk att just igår reflekterade jag för första gången över det faktum att kulstötare ofta har ganska rejäla kroppshyddor. Jag sa till maken "fan va härligt, de är ju friidrottare, fast ingen skulle tro det när de är ute på stan, typ." Och vi var rörande överens om att det är uppfriskande med normbryteri. Det är inte många grenar som kan utövas på ett vettigt sätt med övervikt, men kulstötning, diskus-och släggkastning är väl det inom friidrotten som funkar alldeles utmärkt.

Och just igår satt Erica Johansson i SVT:s direktsändning och tog upp just detta. Bara det att hon har en helt annan syn på det hela än jag, och många med mig. Så dumt, så dumt, Erica. Alltså verkligen helt idiotiskt. Skämmes tammefaan.

Och nu ska alla hata Rolf Hillegren

Kvinnan säger nej

– mannen genomför samlag ändå.

Våldtäkt?

Inte enligt kammar-åklagare Rolf Hillegren, 66.

– Våldtäkt utan våld är ju en konstighet, säger han.

Ja inte är det så lätt att definiera begreppet, det ska ingen påstå. Det är klart att det är ett jävla beteende, att inte acceptera ett Nej. Men å andra sidan är det också ganska illa att som kvinna inte säga Nej ordentligt då, att inte handgripligen putta bort karlfan som inte begriper svenska och artikulera N-E-J. För vilka är vi att bestämma att den här typen av sexuellt utnyttjande ska heta "våldtäkt" i alla förekommande fall? Det finns olika grader i helvetet, även vad gäller våldtäkt.

Visst, det finns kvinnor som inte vågar sätta ner foten pga att mannen kanske är en hotfull och skrämmande person. Kvinnor som inte vågar säga ifrån ordentligt för att de i åratal hunsats och "satts på plats" av mannen. Men det finns också kvinnor som är otydliga och mesiga av annan orsak, som jag inte riktigt begriper mig på. En vilja att ändå behaga mannen, kanske? Ska männen till den typen av kvinnor få stämpeln "våldtäktsman"? Då skulle jag hellre titulera dem "korkade självfixerade idioter". Så jävla enkelt är det faktiskt inte att bara döma. Så jävla svart och vitt är det inte.

Personligen tycker jag att det är värre att genomföra samlag med någon som inte säger nånting alls, någon som av alkohol eller annan orsak inte är med i matchen, så att säga.

Jag är i alla fall fullt övertygad om att ingen blir hjälpt av att urskiljningslöst klubba alla män som "tar för sig" trots ett Nej och inget mer, som våldtäktsmän. Nån jävla ordning får det vara på torpet.