fredag 11 september 2009

Influensa och konspirationsteorier

Jag har en arbetskamrat som är ingalunda ointelligent. Vi kan kalla henne Hilma. Hon är akademiskt utbildad, så nåt måste hon ju ha innanför pannbenet, med tanke på att hon genomfört utbildningen menar jag.

Men ibland är hon typ jordens mest korkade. Jag vet inte hur länge till jag ska kunna hålla tyst. Ibland upptäcker jag, när jag sitter och lyssnar på henne, att jag helt omedvetet gjort en min som säkerligen tydligt talar om vad jag tänker.

Nu senast hände det när vi fick information om nya influensan (även kallad svininfluensan) på jobbet, och vad beredskapläget på kliniken innebär. All personal rekommenderas att vaccinera sig, dels av hänsyn till oss själva men kanske i första hand av hänsyn till våra patienter, varav många tillhör riskgrupper och dessutom är barn.

Hilma är VÄLDIGT misstänksam mot vaccinet. Hon talar i termer som att det är staten som helt kallt vill depopularisera (finns ett sånt verb?) Sverige. Under informationsmötet uppmanade hon oss alla, på fullt allvar, att först titta på filmen I am Legend, och sedan bestämma oss för om vi vill vaccinera oss.

Jag skulle ju kunna fråga henne vartifrån hon fått sina idéer, men jag orkar ärligt talat inte. Det blir liksom bara "gäsp". Men, jag misstänker att hon inte hittat på det helt själv. Det finns fler.

Vilka tråkiga liv de måste ha?

torsdag 3 september 2009

What goes around comes around


Nu har hon fått igen för sitt tilltag på Skansen.
Måste ändå säga att det var rätt coolt att släta över det hela med att hon "ändå skulle till kiropraktorn". Hahaha!!

onsdag 2 september 2009

Äckligt och äckligt...


För den här mannen funkade det bra i alla fall!







... inte är det väl direkt äckligt. Rätt spännande litet projekt, kan jag tycka! Bara mjölken blir "som den ska" så finns ju inga hinder. Intressant också att höra hur roligt hans tjej tycker att det är när han behöver köpa BH. Heh.

Jag försöker tänka i termer som "om det vore meningen att det skulle vara så här hade det fungerat från tidernas begynnelse." Och vem vet? Det hade det kanske gjort om Homo Sapiens hade försökt? Vem vet om de faktiskt försökte? Det hände säkert då och då att mammor dog i barnsäng (eller vad man nu ska kalla ett jordgolv) och kanske, kanske det var en och annan man som då själv försökte amma det moderlösa barnet. Tyvärr lär det väl ha tagit för lång tid för mannen att få fram nåt, så jag gissar att man hämtade en kvinnlig amma istället. Jag hoppas det.

Och tänk om det i jämställdhetens namn skulle betyda att löneskillnaderna mellan män och kvinnor bara *poff* försvann?! (bäst att påpeka att jag inte var allvarlig där)

Jag försöker verkligen tycka att det här är ballt och det är något vi i icke-svältande västvärlden ska hålla på med bara för att det är kul. Men jag lyckas inte.

lördag 29 augusti 2009

Surrealistiskt mitt i natten

Natten till igår vaknade jag kvart i två av att jag hostade. Jag är lite förkyld och hosta brukar ju som bekant vara värst på natten. Jag blev klarvaken och slog på TV:n i sovrummet. Det var kanal 3 som var på och jag slutet på Drew Carey Show. Så långt allt väl.

Sedan började en film. "The Brown Bunny" med Vincent Gallo. Första scenen pågick säkert 5 minuter och visade ett motorcykellopp. Runt runt körde de, inget hände. Mycket skumt. Sedan fick man se Vincent Gallo köra bil, stöta på en tjej i en butik, lura med sig henne och sedan sticka ifrån henne. Konstig dialog, konstiga närbilder, skum känsla i hela filmen och jag tänkte "vad ÄR detta för B-rulle?".

Sedan slumrade jag till och vaknade till i slutet av filmen. Till min stora chock fick jág då se detta: Ett äkta blow job.

Jag blev naturkligtvis klarvaken igen, och var ju tvungen att väcka maken också:
"KOLLA! DET ÄR PORR PÅ TREAN!"

Tänk när två seriösa skådisar gör sitt jobb och går med på att det i det ska ingå äkta sex. Att de ska göra det med varandra. Jag fattar inte hur de fixar det!

På morgonen trodde jag att jag hade drömt, men det hade jag alltså inte. Herregud.












Chloe Sevigny och Vincent Gallo, typ modiga eller nåt.

tisdag 25 augusti 2009

Allt är tillåtet i konstens namn?

Nu åtalas Anna Odell för sitt konst-iga tilltag på Liljeholmsbron.

Varför envisas man med att kalla detta för konst? Det är en provokation, ett försök att starta debatt, en brandfackla.

Men inte fan är det konst.

För övrigt har jag aldrig fattat om hon verkligen lyckades visa det hon ville? För jag antar att hon ville visa att samhället, vården, inte fungerar. Att det sysslas med övergrepp. Och det har hon förbanne mig inte lyckats visa.

För hur tänkte hon att de skulle göra med henne, då? Om inte exakt som de nu gjorde?

Föredömliga medmänniskor, föredömliga poliser, föredömlig vårdpersonal.

Platt fall, Anna Odell. Och lär dig skillnaden mellan konst och ifrågasättande, gärna.

torsdag 20 augusti 2009

Facebook-frossa

Ända från starten har jag varit en ivrig facebook-motståndare. Jag har vettskrämt lyssnat till vänners och kollegers lyriska beskrivning av detta fantastiska internetpåhitt. Tänkt att det handlar om masspsykos. Vänt dem ryggen och sagt Nej nej, det där är ingenting för mig.

Jag kanske är jättetråkig och helt ovanlig, men jag har ingen lust att hålla koll på vad kreti och pleti i min nuvarande och dåvarande bekantskapskrets sysslar med hela tiden. Jag har inget som helst behov av att skicka små hälsningar hit och dit så att "alla" kan se, jag använder mail när jag vill nåt. Kort sagt får jag lite klåda av det här behovet som folk skapat sig, att de måste synas och höras överallt. Eller vad det nu är frågan om? En rädsla att bli bortglömd kanske? En sjuklig nyfikenhet angående vad andra gör?

Nåväl, i vintras flyttade en gammal vän till USA, och hon ville att vi skulle hålla kontakt via t.ex Facebook. Jag tvekade länge, men så uppmuntrade min svägerska mig att ta tag i det, hon bedyrade att man kunde vara lite "hemlig" om man ville det, att man inte behövde tacka Ja till alla vänförfrågningar om man inte ville osv, och det var så himla bra så...

Så jag gick med. Sökte upp min vän i USA och skickade vänförfrågan. Så långt allt väl.

Men de följande dagarna började det dimpa ner mail från Facebook, med direktlänkar till personer som skickat vänförfrågningar till mig. Jag var dels förvånad över att dessa personer nosat rätt på mitt namn, dels irriterad över att jag inte kunde låta det hela bero, bara, utan att jag kände ett tvång att acceptera. Jag ville ju inte verka nonchalant.

Så, efter kanske 30 såna där mail kröp det fram att det inte alls var dem som hade nosat upp mig, det var min svägerska som hade lekt kopplerist. Hon, som jag så noga hade förklarat min inställning för. Förbannade intelligensbefriade nolla!

Jag var så otroligt irriterad. Funderade i ett par dagar men avslutade sedan kontot och tänkte att jag får hålla kontakt med min vän i USA via Skype istället.

Men så igår mailade min vän i USA och frågade om jag inte skulle aktivera kontot igen, så jag skulle kunna titta på alla bilder från deras nyinköpta hus? Såklart jag ville se såna bilder! Sagt och gjort, jag aktiverade kontot. Klickade in mig på själva startsidan, där man kan se vad alla ens vänner pysslat med på sistone.

Och där är hon, svägerskan. Hon kommenterar en gemensam bekants profilbild och avslutar med "Kramiz".

Alltså, vuxna 41-åriga människan... Jag måste avsluta kontot igen, jag står inte ut.

Reklam jag avskyr


Titta hur hon ler konstant, och hur hon riktar blicken mot taket som om hon när som helst skulle brista ut i sång. Och ingen människa i andra änden hinner ställa några frågor för hon levererar sina svar med en sekunds mellanrum.
Jag har varit inne på Mekonomen, det finns ingen sån där där. Alla har skitiga overaller och ingen använder läppglans.


Och så det här med VitaePro...

Här ser vi en "fysioterapeut" (vad det nu är, i vanliga fall brukar de kallas "sjukgymnaster"), som under stoooor koncentration försöker se till att kvinnan i diagonallyftet har exakt rätt nivå på sitt ben. Vad försöker han åstadkomma? Ingen "fysioterapeut" i hela världen fattar vad han sysslar med.

Ibland klarar man inte att sitta kvar i soffan.